Frysattackerna är den matsvinnsreform som riksdagen aldrig vågade genomföra

Jag håller inte med.

Under natten mot måndag värmdes frysdiskar i Ica- och Coopbutiker runt om i landet upp till närmare 50 grader. Sedan dess har varje expert med en mikrofon framför sig förklarat att vi är sårbara. Det är vi säkert. Men ingen tycks ha ställt den betydligt obekvämare frågan: vad hände med maten innan någon började fjärrstyra temperaturen?

Svaret är att den kastades ändå, bara tystare. Enligt en uppskattning jag gjorde i morse, lutad över en halvtinad pyttipanna ur min egen frys, försvinner en ansenlig del av butikernas varor av skäl som aldrig redovisas för kunden: passerade datum, skavda förpackningar, en gräddglass som kollapsat under transporten. Det sker bakom en dörr märkt ”Endast personal”, i en container som töms klockan fem när ingen tittar. I natt skedde det i stället mitt i butiken, med rök, i flera länder samtidigt och med direktrapportering i samtliga medier. Det kallar jag öppenhet.

Jag försvarar naturligtvis inte dataintrång. Det är olagligt och dessutom oartigt. Men jag noterar att flera kommentatorer nu undrar om det verkligen var nödvändigt att koppla upp frysarna mot nätet. De missar poängen. Frysarna kopplades upp för att kunna styras på distans, och det har de onekligen kunnat. Det är sällsynt att en digitaliseringssatsning levererar exakt det som stod i offerten. Att någon annan än beställaren höll i fjärrkontrollen är en fråga för upphandlingsenheten, inte ett argument mot tekniken.

Därtill kommer en kommersiell möjlighet som branschen ännu inte förstått. Svenska konsumenter har i årtionden stått vid frysdisken och suckat över att fiskgratängen måste tina i fyra timmar. Nu erbjuder handeln, för första gången, färdigtinade och delvis förvärmda måltider direkt i hyllan. Att samma tjänst lanserades i Belgien och Estland samma natt gör det dessutom till ett av mycket få svenska handelskoncept som gått internationellt utan en enda styrelsepresentation. Livsmedelsverket skulle sannolikt invända mot hållbarheten, och det är förstås myndighetens uppgift.

Myndigheterna utreder nu händelserna. Jag förutsätter att utredningen mynnar ut i en arbetsgrupp, en lägesbild och ett förslag om att varje frys ska skyddas med ett tvåstegsverifierat lösenord som av praktiska skäl förvaras på en lapp under kassaapparaten. Det är bra. Men jag efterlyser en parallell utredning: varför krävdes det en anonym aktör på andra sidan nätet för att allmänheten äntligen skulle få se hur mycket mat som ryms i en svensk butiksfrys?

Jag vill därför föreslå att varje butik inför en årlig och väl annonserad transparensvärmning. Alla varor som ändå skulle ha kastats värms då till 50 grader i full offentlighet, med presschef på plats, kaffe i personalrummet och en expert som får säga att vi är sårbara. Då slipper vi hackarna. Och hackarna slipper göra handelns jobb.

Fram till dess står jag fast vid min ståndpunkt. Det är, såvitt jag kan bedöma, det enda i den svenska livsmedelskedjan som just nu håller temperaturen.