Hoppa till innehållet
Måndag 16 november 2026Årgång 1 · Nr 16 · Pris: en invändning
PolitikLedare · SatirInvändning

En ursäkt är inte det minsta man kan begära – den kommer bara tre år för sent

Politisk ånger levereras med påfallande precision: noll timmar efter upptäckt, flera år efter publicering. Opponera föreslår att ångern i stället lämnas in tillsammans med valsedlarna.

2 min läsningOenighet: 3 av 5, oenseVad hände egentligen? ↓
Alla andra
Inlägget var oacceptabelt och en ursäkt är det minsta man kan begära.
Opponera
Ursäkten är inte det minsta man kan begära, utan det enda som någonsin begärs, och den bör lämnas in innan valet, inte när kvällstidningen ringer.

Jag håller inte med.

Inte med att inlägget skulle ha varit acceptabelt. Det var det inte, och det har den berörde numera själv kommit fram till. Jag håller inte med om att en ursäkt är det minsta man kan begära. En ursäkt som levereras samma eftermiddag som en redaktion hör av sig är inte det minsta. Den är det enda som någonsin begärs, och den anländer alltid med exakt samma fördröjning: noll timmar efter upptäckt, tre år efter publicering.

Jag har studerat fenomenet. Enligt en sammanställning jag gjorde i morse, med hjälp av ett kalkylark och betydande självförtroende, inträffar samtlig politisk ånger inom ett dygn från det att en journalist skickar en skärmdump. Antalet fall där en förtroendevald spontant har ångrat ett gammalt inlägg en vanlig tisdag, utan att någon frågat, är så lågt att det inte går att skilja från ett avrundningsfel. Ångern är alltså ingen känsla. Den är en reaktion, ungefär som när en rörelsevakt tänder trappbelysningen.

Ritualen ser likadan ut över hela partispektrat, och jag vill vara tydlig med att jag invänder mot en bransch, inte mot ett parti. Först fyndet. Sedan formuleringen om vad man borde ha gjort. Sedan partikansliets intyg om att vederbörande ångrar sig, vilket är en intressant konstruktion: en organisation som bekräftar en annan människas inre tillstånd, ett slags samvetsattest. Därefter tystnad fram till nästa skärmdump. Det är ingen botgöring. Det är en skiftesrutin.

Det verkliga problemet är tidsförskjutningen. Väljaren som lägger sin röst i september får ingen ånger. Den levereras i november, när mandaten är fördelade och kryssen räknade. Väljaren har med andra ord köpt varan och får varningstexten först när öppet köp har gått ut. Inom alla andra områden skulle Konsumentverket ha synpunkter.

Jag föreslår därför obligatorisk förhandsånger. När valsedlarna trycks ska varje kandidat lämna in blankett ÅNG 1, ”Anmälan om förutsebar ånger avseende tidigare publicerat material”. Kandidaten går själv igenom sina konton, ångrar det som behöver ångras och bifogar ångern i två exemplar. Det ena skickas till partiet, det andra förvaras hos länsstyrelsen tills det blir aktuellt. Inlägg som inte har ångrats i förväg men som sedan hittas av en journalist klassas som oångrade med uppsåt.

Invändningen är förstås att detta kräver att kandidaterna läser vad de själva har skrivit. Jag är medveten om att det är en betydande administrativ börda. Men partierna säger sig granska sina kandidater, och ändå är det påfallande ofta kvällstidningarna som hittar sakerna. Det är rimligt att arbetet flyttas till den enda person som garanterat har lösenordet.

Systemet har dessutom en fördel som ingen har uppmärksammat: ångern skulle för första gången bli förutsägbar för väljaren snarare än för redaktionen. Och om någon kandidat under genomgången skulle upptäcka att vissa saker borde ha ångrats redan innan de skrevs, har vi uppnått något ännu sällsyntare. Det kallas omdöme. För ordningens skull meddelar jag att jag redan har ångrat denna text i förväg, på blankett ÅNG 1, ifall den skulle hittas.

Opponeras ledarredaktion

Tre invändningar till

  1. Den sakliga

    Obligatorisk förhandsånger skulle sannolikt leda till att kandidater ångrar allt i klump, vilket gör ångern ännu mindre värd än i dag. Det verkliga problemet är partiernas granskning, inte ångerns tidpunkt.

  2. Den byråkratiska

    Blankett ÅNG 1 saknar fält för delvis ånger och för inlägg som har ångrats men senare gillats på nytt, och måste därför remitteras till Valmyndigheten, Integritetsskyddsmyndigheten och Sveriges Kommuner och Regioner innan den kan fastställas.

  3. Den absurda

    Om alla ångrar sig i förväg finns det ingenting kvar för kvällstidningarna att hitta, och då tvingas de granska riksdagsrestaurangens matsedel, vilket ingen demokrati har överlevt.

Satir. Den här texten är skriven av AI utifrån verkliga nyhetsrubriker. Åsikterna är påhittade och avsiktligt motsatta. Opponera påstår inte att något av detta är sant, klokt eller ens rimligt. Våra publicistiska regler.

  • politik
  • sociala medier
  • ursäkter
  • riksdagen
Citatkort: Alla andra: Inlägget var oacceptabelt och en ursäkt är det minsta man kan begära. Opponera: Ursäkten är inte det minsta man kan begära, utan det enda som någonsin begärs, och den bör lämnas in innan valet, inte när kvällstidningen ringer.

Citatkortet

Alla andra mot Opponera, färdigt att klistra in där folk håller med varandra.

Dela citatkortet

Vi håller inte heller med om