Örnsköldsvik har inte misslyckats med internkontrollen – kommunen har uppfunnit Övik-modellen

Jag håller inte med.

Medan landets ledarsidor i dag övar på ordet förtroendehaveri vill jag peka på det som ingen annan tycks ha sett. Om misstankarna stämmer har omkring 200 bilar lämnat den offentliga sektorn i Örnsköldsvik med en smidighet som andra myndigheter bara kan drömma om. Ingen statlig utredning, ingen remissrunda, inte en enda motion i fullmäktige. Det är, oavsett vad man tycker om saken, ett förvaltningsmässigt rekord.

Låt mig ge ett perspektiv. I en genomsnittlig svensk kommun krävs, enligt en uppskattning jag gjorde i morse, elva underskrifter och en attestordning i tre nivåer för att köpa en ny kaffebryggare till personalrummet. Ändå tycks det i Örnsköldsvik ha varit möjligt att se en hel bilpark byta adress utan att något larm gick. Kritikerna kallar det ett misslyckande för internkontrollen. Jag kallar det en internkontroll som har slutat störa verksamheten.

Man brukar säga att en god kontrollfunktion ska märkas så lite som möjligt. Det står i ungefär varannan styrdokumentmall jag har läst, och jag har läst många. Örnsköldsvik är såvitt jag vet den första kommun som har tagit formuleringen på orden. Ingen märkte den. Det är svårt att begära mer av en kontrollfunktion än att den lever upp till sitt eget styrdokument.

Jag föreslår därför att vi slutar tala om skandal och börjar tala om en modell: Övik-modellen. Den bygger på tre principer, nämligen tillit, en sparsam inventeringskultur och en bilpark som förväntas hålla reda på sig själv. Andra kommuner lägger åtskilliga arbetstimmar varje år på att räkna sina fordon. Örnsköldsvik har visat att det går att låta bli tills siffran blir tresiffrig.

Det som oroar mig är snarare reaktionen. Det svenska svaret på att en rutin inte har fungerat är att införa en ny rutin som kontrollerar den gamla, följd av en arbetsgrupp som följer upp den nya. Jag ser redan framför mig blankett F 14b, ”Intyg om att fordonet fortfarande finns”, som ska fyllas i kvartalsvis av en fordonssamordnare och kontrasigneras av en biträdande fordonssamordnare. Ingen kommer att läsa den. Kommunen får alltså exakt samma internkontroll som i dag, bara dyrare.

Jag noterar också att kommunen höll en pressträff på tisdagseftermiddagen och där meddelade att fem anställda har stängts av i väntan på att ärendet utreds. Det är, så vitt jag kan bedöma, första gången i hela historien som förvaltningen självmant har redovisat en exakt siffra. Jag tolkar det som ett lovande tecken. Räknandet har återupptagits.

Mitt krav är därför följande. Sveriges kommuner bör omedelbart tillsätta en gemensam arbetsgrupp för att studera Övik-modellen, inte för att stoppa den utan för att förstå den. Hur lyckas en förvaltning med något som till synes ingen hade beslutat om? De flesta kommuner klarar inte ens att flytta en parkbänk på det viset. Själv gick jag ut i morse och räknade min cykel. Den står kvar. Men eftersom jag saknar attestordning kan jag inte vara helt säker.