AJ:s bojkott är för slapp – ett moraliskt företag hade sponsrat Ryssland till förnedring

Jag håller inte med.

Inte med att Ryssland ska få spela, där är vi alla överens, och jag har inget behov av att vara originell i frågan. Nej, jag håller inte med om att det svenska företaget AJ Produkter har gjort rätt. De har gjort ungefär rätt. Det är något helt annat, och skillnaden mellan de två är precis den sortens marginal som avgör hockeymatcher.

Betänk följande. AJ har sponsrat VM sedan 1989. Det är 37 år av närvaro på sarg och is. Nu tar man bort loggorna. Vad blir kvar? En vit yta mot en vit is. Enligt en uppskattning jag gjorde i morse, med hjälp av en linjal och en gammal matchbild, kommer omkring 0,4 procent av tv-tittarna att märka att något saknas. De flesta av dem kommer att tro att det är ett tekniskt fel. En protest som ingen ser är inte en protest. Det är en arkivhandling.

Den som verkligen vill ta avstånd ska därför göra det motsatta: gå in med full kraft. Ett genuint moraliskt företag borde erbjuda sig att bli huvudsponsor för just det ryska laget. Exklusivt avtal, flerårigt, med villkor.

Villkoren är följande. Spelarbänken ersätts med höj- och sänkbara skrivbord, och varje avbytare måste ställa in korrekt arbetshöjd innan byte får ske, i god anda med gällande föreskrifter om belastningsergonomi. Utespelarna sitter i kontorsstolar med fem hjul och gaslyft. Före varje tekning tillämpas en obligatorisk mikropaus på 45 sekunder. All utrustning levereras omonterad, med medföljande insexnyckel och en monteringsanvisning som enbart består av piktogram.

Inget idrottslag överlever detta. Laget kommer inte att förlora på resultat utan på värdighet, och det är, om man tänker efter, det enda nederlag som faktiskt fastnar. Ett 0–7 glöms bort till nästa säsong. En backlinje som långsamt roterar åt fel håll medan någon letar efter spaken för ryggstödet glöms aldrig.

Jag noterar också att Tyskland överväger att lämna ifrån sig värdskapet. Det är, med all respekt, samma misstag i större format. Att lämna rummet är att överlåta möblemanget åt någon annan, och den som äger stolarna äger mötet. Varje svensk kontorsanställd vet detta. Det är bara idrottsvärlden som inte har förstått det. Svenska Ishockeyförbundet, som å sin sida inte tänker bojkotta alls, har förstått det ännu mindre: närvaro utan möbelstrategi är bara närvaro.

Mitt krav är därför enkelt. AJ ska inte ta bort sina loggor. De ska sätta dem på det ryska laget – på ryggen, på hjälmen, på varje justerbart armstöd – tills ingen längre kan avgöra om det pågår en hockeymatch eller en offentlig upphandling. Det kostar betydligt mer än en vit sarg. Men principer har aldrig sålts på lagerutförsäljning, hur gärna branschen än skulle vilja det.